Jag har en blogg av främst två skäl. Det ena är för att ni ska få en glimt av världen sedd ur min synvinkel, det andra för att ha en kreativ verkstad som i bästa fall leder vidare. Här fyller jag oförtrutet på med texter, bilder, tankar och ord. Dock blir det ytterst få blogginlägg numera, eftersom instagram tar sin plats. Så här följer…
Jag har en blogg av främst två skäl. Det ena är för att ni ska få en glimt av världen sedd ur min synvinkel, det andra för att ha en kreativ verkstad som i bästa fall leder vidare. Här fyller jag oförtrutet på med texter, bilder, tankar och ord. Dock blir det ytterst få blogginlägg numera, eftersom instagram tar sin plats. Så här följer några du kan se på mobilen. Du kan se fler på en dator.
Mina senaste Instagram
Så passerar vi ännu en ettadag. Den är inte alls på topp, som den år 2011 var. Den hade nästan maximalt med ettor, bara år 1111 hade fler. Men vårt 2026:te år kan få vara med, för i motsats till år 1111 kan vi idag mäta massa sekunddelar. De fanns förvisso också år 1111, men det var ingen som brydde sig då. Och varför ska man bry sig egentligen, det är ju som våra åldrar, bara siffror.
Årets kakfrossa, den 21 i ordningen, bytte i år upp sig till ”Princess” i Sundbyberg, vilket visade sig vara ett lyckat val. Mycket att välja mellan, vare sig man var yngst,som Jack, eller äldst, som jag. Tack alla som kom!
Känslan strax innan man får influensavaccinet strax efter man fått Covidvaccinet. Men innan pneumokockvaccinet. Förr fick man bokmärken efteråt. Nu får man bara ett plåster… #vaccinated
Två skickliga illustratörer signerade sina märken på postmuseum i Stockholm idag. Marta Leonhardt ligger bakom ”Vinterlek”, ett häfte med 10 olika motiv. Ska vi gissa att en del av de lekande barnen på hennes frimärken är inspirerade av hennes egna barn? Det är andra gången som Marta formgivit märken inför vintern. Förra gången var 2024 års julfrimärken.
Årets julfrimärken är skapade av Amanda Jonsson Lundgren som även har designat och illustrerat Postnords vackra julkort i år. @postmuseum @amandajonsson_art @postnord
Josefines träd i minneslunden på Sollentuna har med åren vuxit sig mäkta stort från den lilla ekplanta den var 1988 när Josefines aska grävdes ner vid dess rot. Det trädet mäter min tid i livet. Jag ser hur jag åldrats, vilket kan vara nyttigt, när min hjärna fortfarande tror att jag är i en helt annan kalender.
Promenaden fram till minnesträdet är också en påminnelse om livets förgänglighet, när jag läser namnen på gravstenarna i skenet av alla fladdrande helgonsljus. Där är han som hämtade in vagnarna från parkeringen på Obs. Där är hon som stod i kassan i badhuset, där är vår före detta granne och hans fru, och deras granne och hon på dagis och han med lastbilen.
Jag tar en kopp kaffe, kaka och chokladbit som bjuds ut i det vita tältet vid min brors och mors grav och sätter en liten planta ljung i minneslunden, fast man inte får det egentligen.
Men den är vacker, gör sig bra bland allt granris och flämtande ljus, och den står sig fint mot Josefines gulnande, mäktiga träd där i bakgrunden.
Vad vet du egentligen om vad andra vet? Den 29 oktober möttes Steven Pinker, Åsa Wikforss och Anders Hansen på Scala för en kväll om gemensam kunskap – det som uppstår när alla vet något, och vet att alla andra vet det.
Här nere följer utvalda texter från bloggen, allteftersom de dyker upp
Det finns ett träd som mäter min tid i livet
Josefines träd i minneslunden på Sollentuna har med åren vuxit sig mäkta stort från den lilla ekplanta den var 1988 när Josefines aska grävdes ner vid dess rot. Det trädet mäter min tid i livet. Jag ser hur jag åldrats, vilket kan vara nyttigt, när min hjärna…
Tvillingarnas första dag
Det var för 20 år sedan idag, tänk vad tiden går fort. Alice och Bella låg som två sondmatade fågelungar i sin mammas famn. Tiden går, kärleken består.
En madonna 100 år senare
Idag var vi i Lund och insöp stan, besökte studerande barnbarn och kollade in domkyrkan för att uppdatera en gammal historia från 1926. Då fann jag det här inspirerande motivet som bjuder på ytterligare en aspekt och kompletterande vinkel till den berättelsen. Statyn…
Det hände för 60 år sen
Jag var fjorton och ett halvt när jag den 11 juli 1966 flög ner för att hälsa på min pappa i Etiopien. Han arbetade där som läkare på det svenska barnsjukhuset ESPC, Ethio Swedish Pediatric Clinic. Hela familjen hade bott i Addis Abeba sedan 1961, men när mina…
Blåbärstårtan den 3 mars
1960-talet var den stora avkoloniseringsperioden i Afrika. Bara 1960 blev 17 länder fria. Eftersom jag då bodde i Etiopien och gick i en fransk skola, fick vi lära oss mycket om dessa länders historia och geografi och jag var helt uppslukad av allt som hände. Det var…
Kära Kalle, älskade Judit
Hur var det att leva för 100 år sedan? Genom Karl och Judit får vi en djupgående inblick i två unga människors vardag. Vi hör deras röster, tar del av deras tankar, och blir en del av deras liv. Genom deras ögon ser vi en dåtid som är förvånansvärt lik vår nutid, och…
We are back, Örnekulan
Det var sommaren 1955. Jag var tre år, och satt i knät på min mamma, framför något som jag idag skulle kalla för ett ruckel, men då hade jag troligen inga sådana preferenser, för jag ser glad ut. Det var ju sommar, det var semester, och på en annan bild har jag sett…
Karl och Judits första semester
Kalle och Judits första semester ihop. Som nyförlovade i juli 1919 tog de sig ut till en liten stuga i Buvattna i Värmland. Judit skrev i sin dagbok: “Vad det i alla fall är gudomligt härligt att leva fjärran från all konvenans! Men det kan nog vara farligt. Och Gud…
Kvällen då Karl och Judit möttes
Det var kvällen på Lidingön, när Karl och Judit möttes. Judit skrev i sin dagbok: “Vi hade rysligt roligt hela kvällen, spelade, dansade och sjöngo. De äldre i sällskapet sprungo direkt från supébordet för att hinna med sista spårvagnen, men vi ungdomar, hade beslutat…
Det är något magiskt med 18
Jenny fyllde lite mer än 18 år den här dagen, men vi tänkte uppvakta henne i alla fall, för det är sådant man gör på födelsedagar. Och samtidigt tänkte vi uppvakta hennes två döttrar som om fem dagar verkligen fyller 18. För det är sådant man gör. Så med presenter i…
När en gammal bild dyker upp igen
Däruppe, bakom fönstret där jag pekar, bodde min farmors syster Elsa. Så när jag var i Malmö på 50-talet för att hälsa på min morfar, så brukade vi även svänga förbi Elsa och det var kul för hon bjöd på sockerdricka.Ibland träffade vi även Anita, som är farmors bror…
Min skrynkliga vänsterhand
Jag tror bestämt min vänsterhand blivit lika skrynklig som den min morfar hade. Det skulle faktiskt kunna vara hans hand, om jag inte visste att det var min. På mitt ringfinger sitter hans vigselring, lika smidigt som om den vore köpt och gjord för mig. Min hand…